1 kommentar

Tre nya projekt inom demokrati och global styrning

Global Utmaning startar under hösten tre projekt inom temat demokrati och global styrning:

- G2, dvs USAs och Kinas ömsesidiga beroende;

- De ägarlösa företagen, dvs att allt fler av världens börsnoterade företag ägs av fonder som oftast har kortsiktiga avkastningskrav.

- Good Global Governance, en kritisk analys av de olika förslagen om att reformera de internationella institutionerna, däribland FN.

Projekten kommer att resultera i flera rapporter och seminarier 2009-2010.

G2 – Kina och USA

G2-projektet vill belysa en ny, framväxande maktordning i världen som bygger på USAs och Kinas stora ömsesidiga beroende samt konsekvenserna av detta. Kinas sparandeöverskott på 440 miljarder dollar har till stora delar använts till att finansiera USA:s sparandeunderskott på ca 700 miljarder dollar(2008 års siffror). USA har lånat av Kina för sin konsumtion – exportintäkter som kineserna sparat, bl.a. till följd av att de saknar en offentligt garanterad välfärd. Martin Wolf, FT, har beskrivit detta som att ”sparandet flyter uppströms från världens fattiga i Asien till den rikaste nationen i världen”.

Kinas premiärminister Wen Jiabao konstaterar affärsmässigt att ”vi har lånat ut massiva summor av kapital till USA och vi är naturligtvis angelägna om att våra tillgångar är säkra”. USA:s finansminister Timothy Geithner reser till Peking för att redovisa den ekonomiska politik han tänker föra för att därmed få garantier för att Kina är berett att fortsätta finansiera USA:s dubbla underskott. USA – som tidigare satte spelreglerna genom IMF men själv stod utanför regelverket – måste i dag vända sig till Kina för hjälp.

Samtidigt möts Kina och Ryssland tillsammans med några andra tillväxtländer för att diskutera handel mellan dem utan dollar som valuta. Detta är i alla fall den officiella förklaringen men vad blir det praktiska utfallet av detta och andra initiativ för att bryta dollarns och därmed kanske även USA:s hegemoni?

Hur ser den politik ut som fört USA respektive Kina till denna situation och vad finns det för vägar ut? Vart är de bägge länderna på väg och vart tar de i sin tur världen? Kina värnar den sociala stabiliteten som grund för kommunistpartiets makt – en stabilitet som i dag garanteras av exportintäkter. Kan man tänka sig framväxten av en offentligt garanterad välfärd i Kina som ökar den inhemska efterfrågan och importen och därmed gradvis avlöser dagens ordning? Ska och kan USA fortsätta den lånefinansierade tillväxten eller måste de snart börja spara sig ur krisen? Vad ska då ersätta USA som den motor som brukar lyfta världen ur lågkonjunkturer?

Och hur påverkas, de för världen så avgörande, klimatförhandlingarna? USA och Kina är de länder som släpper ut mest koldioxid, cirka 20 procent vardera av världens utsläpp. Kina har gått från att värja sig för krav från väst till att ställa ökade krav på USA, Japan och andra länder att genomföra kraftiga begränsningar i sina utsläpp som är avsevärt högre per capita. Kinas krav är långt högre än EU:s som fram till helt nyligen setts som de mest långtgående. Kommer Kina att behandla frågorna om klimatavtal och samförstånd om finansiering som skilda frågor eller kommer man att koppla samman dessa?

Blir vägen ut ur situationen en fredlig samförståndslösning eller lurar något annat runt hörnet? Ser vi en ny bi- eller tripolär maktordning - med USA och Kina samt eventuellt även Ryssland - som ersätter USA som ensam ekonomisk och militär stormakt? Hur ser den övergången ut? Kommer den att bli dramatisk eller är det ömsesidiga beroendet en garant för att världen hittar en väg till gradvis anpassning? Hur påverkas Europa och mer perifera länder såsom Sverige?

Denna fråga kommer att vara av avgörande betydelse för hela världen – såväl ekonomiskt som politiskt. Utanför Sverige finns en aktiv diskussion om frågan och dess betydelse inte bara för Kina och USA utan även för andra länder och för globaliseringen. Med tanke på frågans betydelse borde denna debatt föras också i Sverige.

Global utmaning vill, genom detta projekt, skapa en bra bas av fakta, kunskap och insikter för att bidra till detta.

Arbetet leds av Allan Larsson (bland annat f.d. finansminister (1990-1991) och generaldirektör i EU-kommissionen 1995-2000). Till sin hjälp kommer han att ha en rad namnkunniga nationalekonomer, Kina- och USA-kännare samt näringslivsrepresentanter som Lars Anell (F.d. ambassadör i Genève och Bryssel, WTO och Volvo), Johan Lagerqvist (forskare vid Utrikespolitiska institutet och Kina-expert), Börje Ljunggren (f.d. ambassadör i Peking och Hanoi, nu ambassadör vid UD), Jan Joel Andersson (programchef och forskare vid Utrikespolitiska institutet), Stefan de Vylder (docent i nationalekonomi och ordförande i styrelsen för Föreningen för Utvecklingsfrågor (FUF)), Karin Rudebeck (konsult och tidigare statssekreterare på finansdepartementet).

Från Global utmanings kansli ingår Kristina Persson och Katja Lepola

De ”ägarlösa” företagen

Näringslivet har under de senaste årtiondena genomgått en omvälvande förändring från företag som leds av ägare (oftast i form av personer eller familjer) som ofta har ett långsiktigt engagemang till företag som befinner sig i ett närmast ägarlöst tillstånd. De s.k. ägarlösa företagen (företag som saknar ägare eller ägargruppering som har mer än 20 procent av rösterna) utgör nu en överväldigande majoritet av världens stora börser. I New York och London finns knappt något, i traditionell mening, ägarstyrt företag kvar. En majoritet av börsens bolag ägs i stället av fonder med, oftast, kortsiktiga avkastningskrav som uppdrag och fokus.

Den exploderande fondmarknaden kan till stor del förklaras av växande förmögenheter, finansiella innovationer och förändrade demografiska och andra sociala förhållanden. Demografiska förändringar, tillsammans med andra bidragande faktorer, har lett till att den yrkesverksamma andelen av en befolkning blir allt mindre och att de skattebaserade pensionssystemen därmed inte längre täcker behovet av resurser. Var och en måste spara till sin egen pension och detta sker ofta just via fonder. Ägandet kan sägas ha demokratiserats och därmed gjort stora delar av befolkningen till kapitalister och ägare. Samtidigt har allt fler länder med stora överskott i handelsbalansen placerat sina växande tillgångar i Sovereign Wealth Funds.

De flesta fonderna, som ofta äger endast bråkdelar av företag tar ett mycket begränsat ägaransvar i traditionell mening. Fonderna röstar ofta inte på bolagsstämmorna och deltar än mindre i styrelse- och strategiarbetet. Deras uppdrag och därmed fokus är ofta att slå index och de fokuserar därför på företagets avkastning på kort sikt. Följden blir en rad korta placeringar.

Med kortsiktiga fonder som minoritetsägare hamnar också företagets långsiktiga styrning i praktiken hos de anställda cheferna. Styrelsen, som då sällan representerar någon aktiv stor ägare, och ledningen lockas till kortsiktiga placeringar av omsorg om ”sina” ägare och, inte minst, sig själva eftersom deras ersättningar ofta premierar vinsten på kort sikt (dvs. ägarnas krav). Vad de många småägare, som direkt eller indirekt via fonder, är företagets största ägarkategori, vill med ”sitt” företag, beaktas sällan.

Den ökande transparensen gällande kompensationer, som skulle stävja utvecklingen av ersättningar, har, ironiskt nog, lett till ett ”chicken race to the top” där VD och ledning jämför sina löner med kollegors och därmed kräver allt högre kompensationer. Denna eskalation betraktas av en allmänhet som finner ersättningsnivåerna allt mer främmande men som ofta glömmer bort att det är de själva, som genom sin (passiva) ägarroll, har sanktionerat ersättningarna. För de anställda går i stället utvecklingen mot ett ”race to the bottom” när företaget utnyttjar den växande låglönekonkurrensen.

En följd av det ensidiga kravet på kortsiktig avkastning har blivit svaga balansräkningar. Genom en hög belåning och/eller maximerade utdelningar till aktieägarna står företagen svaga inför normala konjunkturnedgångar och än sämre rustade inför en global finanskris som den som nu pågår. Och då finns heller inga ägare som är beredda att ta ett långsiktigt ansvar för företaget.

De senaste årens höga avkastningskrav har möjliggjorts av en kraftig och långvarig konjunkturuppgång som drivits av en konsumtion pumpad med lånade pengar. Den amerikanska högkonjunkturen, som i sin tur dragit med sig världsekonomin, har till stor del drivits av en snabbt ökande privat konsumtion som finansierats med billiga pengar som i sin tur varit ett resultat av Kinas ”vilja” att låna ut pengar till USA och en långvarig lågräntepolitik. Fed-chefen Alan Greenspans lågräntepolitik bidrog till att den verkliga ekonomin alltför länge fick ”springa före” BNP-potentialen.

Med detta arbete vill vi djupare studera konsekvenserna av fondägandet och ställa oss frågor om det framtida ägaransvaret – hur kan och bör det se ut i framtiden? Vi vill studera fonderna och hur de utövar eller inte utöver sitt av ägarinflytande - fondkapitalismens etik och praktik samt kopplingen till sparandet.

Vilka konsekvenser får denna förändring i ägande för näringslivet, de enskilda företagen, pensionsspararna och samhället i stort? Mitt i den brinnande finanskrisen ser vi avarter som i alla fall delvis kan förklaras av detta skifte i ägande och styrning. Men vad är det vi egentligen ser? Vad är en allt effektivare kreativ destruktion som i sig bär fröet till morgondagens ledare, innovationer och företag och vad är avarter som ska stävjas, lagstiftas och (själv)regleras bort?

I gruppen som arbetar med detta projekt kommer bland andra Eva Redhe Ridderstad (Senior Advisor, Yggdrasil AB samt styrelseledamot, Global utmaning), André Wallenberg, (ÖhrlingsPriceWaterhouseCoopers), Olle Rossander (journalist och författare) och Lennart Låftman (styrelseproffs, f.d. VD, femte AP-fonden) vara med.

Från Global utmanings kansli ingår Kristina Persson och Katja Lepola

Good Global Governance

Finanskrisen, den djupa konjunkturnedgången och klimathotet har alla bidragit till att stryka under behovet av reform av de ledande globala institutionerna. Förmodligen har ett starkt samarbete mellan världens stater aldrig varit mer angeläget än nu.

Det finns en utbredd insikt bland världens ledare om detta men deras förmåga att leverera lösningar och fungerande gemensamma institutioner är svag, särskilt i relation till behoven. USA:s svaga ekonomi och starka beroende av omvärlden och den snabba tillväxten av stora utvecklingsländer ändrar också på ett grundläggande och förmodligen varaktigt sätt maktförhållandena i världen.

En viktig utgångspunkt för detta delprojekt är att fånga upp och kritiskt granska de förslag som finns i andra länder och i de internationella organisationerna, tankesmedjor och diverse grupper. Exempel på stora frågor som det brådskar att finna lösningar på är FN-systemet som har svag legitimitet, anses ineffektivt och tycks sakna förmågan att reformera sig självt, IMFs styrning och mandat som ger världen den ekonomiska övervakning som den behöver och klimathotet som kräver gemensamma strategier och lösningar. Den informella grupperingen ”G 20” är en uppseglande ”institution”. Bör den få en formell status och ges de resurser som krävs? Eller hur ser egentligen en önskvärd modell för världen ut – en modell som levererar ”Good Global Governance”?

I gruppen kommer bland andra Lennart Båge (f.d. diplomat och president för FNs IFAD), Annika Söder (undergeneraldirektör för FNs organ för livsmedels- och jordbruksfrågor, f.d. diplomat och journalist); och Mats Karlsson, (Regionchef för Världsbanken i Västafrika) att ingå.

Från Global utmanings kansli ingår Kristina Persson och Katja Lepola