Behövs finanssektorn?

Stämmer det att den största innovationen i finanssektorn de senaste 20 åren är bankomaten? Med den retoriska frågan inledde Lars Anell seminariet "Behövs finanssektorn" den 24 februari.

Diskussionen kom att handla mycket om orsakerna till finanskrisen och det eventuella behovet av regleringar. 

Erik Saers, tidigare chef på Finansinspektionen, listade åtta "skyldiga" till finanskrisen, och Lars O Grönstedt, Handelsbankens förre VD ansåg för sin del att det inte finns något ytterligare behov av att reglera finansmarknaderna.

Den enda reglering som skulle göra nytta enligt Grönstedt är att länder  ska bära ansvaret för att försäkra banker som opererar på deras territorier, för att undvika den situation som har uppstått med de kapsejsade isländska bankernas kunder i Nederländerna och Storbritannien.

I samband med seminariet publicerade Global Utmaning en artikel av Katja Lepola, "Vem tjänar på finansmarknaden?"

Läs artikeln "Vem tjänar på finansmarknaden?"

Moderatorn Lars Anell inledde Global Utmanings seminarium med ”Paul Volckers fråga” om finansmarknaden har ett mervärde motsvarande de vinster den genererar. Förre chefen för amerikanska centralbanken menade att bankomaten var de senaste 20 årens bästa finansiella innovation, vilket var mer en syrlig kritik mot finansiella innovationer än en lovsång till bankomaten.

Lars O Grönstedt anser att, även om vi ser en utveckling som i vissa avseenden gått för långt så har de finansiella innovationerna möjliggjort många människors inträde i ekonomin, inte minst bostadsmarknaden. Och för de flesta har det gått väl. Mer och mer lättillgängliga pengar bidrar till människors välstånd. Lösningen ligger inte i fler regleringar. Marknaden har visat att den kan lära sig av sina misstag och tog förra bankrisen som exempel. Det finns dock en reglering som han möjligen tror kan göra nytta – att hemländerna bär ansvaret för att försäkra sina banker.

Erik Saers valde att lista ett antal ”skyldiga till krisen”. Investmentbankerna som utnyttjade att de inte stod under fullvädrig tillsyn, de expansiva bankerna som fortfarande våren 2008 försökte få ner det egna kapitalet till 4%, ratinginstituten, de institutionella placerarna som inte klarar att läsa ett prospekt, industriföretagen som inte tog debatten om de höga utdelningarna, kunder som tror på en genväg till rikedom, politikerna som äger frågan om tillstånd och regleringar men inte agerar i en högkonjunktur och myndigheter som, pga brist på kunskap och pengar, bedriver en omodern tillsyn. Han tror att nästa kris kommer om 4-6 år och kommer att vara nationalstaternas kris. Lösningarna ligger i transparens, övervakning, en elektronisk obligationshandel, spararorganisationer, reglering på EU-nivå samt en återuppväckt självreglering.