Meny

Debatt: ”Bygg inte fler motorvägar eller flygplatser”

Debatt: ”Bygg inte fler motorvägar eller flygplatser”
Analyspost
Global Utmaning

4 månader sedan

Januariavtalet räcker inte för att nå klimatmålen

Sveriges nya regering har genom januariavtalet med Centerpartiet och Liberalerna tagit många positiva steg framåt i klimatarbetet. Det är lovande att så tidigt i mandatperioden kunna presentera flera nödvändiga klimatåtgärder. Men för att nå Sveriges klimatmål krävs mer. Utsläppen måste minska nästan lika mycket under denna mandatperiod som de har gjort under de senaste 30 åren. Det kräver en ansträngning som saknar motstycke i historien.

Förra året trädde den historiska klimatlagen i kraft. Den innebär att en svensk regering för första gången någonsin är skyldig att ta fram en handlingsplan för att minska utsläppen av växthusgaser i linje med de svenska och internationella klimatmålen. Det mål som riksdagen har antagit är att Sverige senast 2045 inte ska ha några nettoutsläpp av växthusgaser till atmosfären. Målet är ett av världens mest ambitiösa nationella mål, men Sverige har en lång väg kvar för att nå det. Samtidigt är det nuvarande målet långt ifrån tillräckligt för att vara i linje med vad Parisavtalet kräver av ett land som Sverige.

Trots partiernas många positiva förslag om klimatåtgärder kommer det att krävas mer. Sedan 1990 har utsläppen av växthusgaser inom vårt lands gränser minskat med drygt en fjärdedel. För att nå det svenska klimatmålet måste utsläppen minska med minst sex procent per år framöver. De senaste åren har utsläppen minskat med i snitt en halv procent per år. Gapet mellan vad som krävs och vad som sker är oacceptabelt stort.

Om Sverige ska klara det redan uppsatta klimatmålet måste regeringens klimathandlingsplan fokusera på mycket kraftfulla och effektiva åtgärder.

Vi, representanter för den svenska klimatrörelsen, har tagit fram en gemensam checklista på åtgärder som bör finnas med i regeringens klimathandlingsplan. Från den listan är det, vid sidan av förslagen i januariavtalet, särskilt tre åtgärder som vi anser är helt nödvändiga att prioritera under mandatperioden.

  • Stopp för utbyggnad av klimatskadlig verksamhet
    En anledning till att det är svårt att uppnå kraftfulla minskningar av utsläppen är att stora investeringar fortfarande görs i verksamheter som leder till ökade utsläpp. Samtidigt görs för få investeringar i det som främjar klimatomställningen.
    Januariavtalet anger att ”all relevant lagstiftning ska ses över så att det klimatpolitiska ramverket får genomslag”, och det enda rimliga är att en sådan översyn landar i att alla statliga investeringar som motverkar klimatmålen måste upphöra. Det innebär i praktiken ett stopp för utbyggnad av motorvägar, flygplatser och infrastruktur för utvinning, transport, förädling och förbränning av klimatskadliga bränslen. Detta bör även innebära ökat stöd till investeringar som gör att varje sektor går mot nollutsläpp.

 

  • Avveckla de klimatskadliga subventionerna
    Det har under lång tid funnits en rad skattebefrielser och förmåner för användning av fossila bränslen. Dessa subventioner, som uppgår till minst 30 miljarder kronor årligen, har en direkt motverkande effekt på klimatpolitiken.
    Färsk statistik från EU-kommissionen visar att Sverige tillhör de tolv länder som ger störst skattelättnader till fossil verksamhet i EU.
    En liten del av dessa skattelättnader har regeringen nu meddelat att de avskaffar. Men mycket mer behöver göras, vilket både EU-kommissionen och OECD påpekat. Subventionerna måste ses över och fasas ut omgående. Januariavtalet innehåller inga garantier för att så kommer ske.  

 

  • Skärpning av Sveriges klimatmål
    Det av riksdagen antagna klimatmålet till 2045 bereddes innan Parisavtalet kom till och är inte tillräckligt ambitiöst för att vara i linje med Parisavtalets mål om att begränsa den globala uppvärmningen till 1,5 grader. Vi uppmanar politikerna att skärpa klimatmålet så att Sverige redan år 2030 inte har några nettoutsläpp. Det skulle kräva en årlig minskning av utsläppen med ungefär tio procent.
    Utan ett omedelbart och mycket kraftfullt agerande i Sverige och i resten av världens länder riskerar vi att nå 1,5 graders global uppvärmning redan år 2030, alltså om tre mandatperioder. Det är vetskapen om denna brådska som måste vara utgångspunkten för Sveriges klimatpolitik. ”Business as usual” är inte ett alternativ.

Sveriges största möjlighet att påverka internationellt är att leda genom att agera. Om vi lyckas minska utsläppen till de nivåer som Parisavtalet kräver kan vi bli en verklig förebild och bidra med lösningar som resten av världen behöver. En stor möjlighet öppnar sig nu för regeringen att tillsammans med Liberalerna och Centerpartiet visa att ni förmår fatta beslut som gör Sverige till det klimatföredöme världen behöver.

Johanna Sandahl, ordförande Naturskyddsföreningen
Peter Westman, biträdande generalsekreterare Världsnaturfonden WWF
Frode Pleym, chef Greenpeace Sverige
Johan Pettersson, generalsekreterare Oxfam
Georg Andrén, generalsekreterare Diakonia
Mattias Goldmann, vd tankesmedjan Fores
Tove Ahlström, vd tankesmedjan Global Utmaning
Robin Holmberg, ordförande PUSH Sverige
Alexandra Davidsson, generalsekreterare Medveten Konsumtion
Per-Anders Jande, ordförande Svensk mat- och miljöinformation
Mickael Sundström, ordförande Jordens Vänner
Karin Sundby, ordförande Klimatriksdagen
Gunnela Ståhle, ordförande Vi Konsumenter
Lovisa Roos, ordförande Fältbiologerna
Pia Björstrand, talesperson Klimataktion
Julia Qwist, ordförande Latinamerikagrupperna
Catarina Rolfsdotter-Jansson, talesperson Föräldravrålet
Martin Hedberg, styrelseledamot Omställningsnätverket
Rafael Altez Calderon, ordförande den GULLIGA folkrörelsen

Detta är ett utdrag ur artikeln. Läs den i sin helhet på Svenska Dagbladet.

Kommentarer

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *