Meny

Debatt: ”Klimatriksdagen: Sverige måste dubbla ambitionsnivån”

Debatt: ”Klimatriksdagen: Sverige måste dubbla ambitionsnivån”
Analyspost
Global Utmaning

3 månader sedan

Sverige måste omedelbart besluta om minst en dubbelt så hög ambitionsnivå jämfört med det klimatpolitiska ramverk som trädde i kraft i januari 2018. Det skriver Ingmar Rentzhog, ordförande för Tankesmedjan Global Utmaning, tillsammans med andra företrädare och motionärer från Klimatriksdagen, i Dagens Arena den 26 augusti

”I maj 2018 samlades 900 klimatengagerade medborgare, forskare, opinionsbildare och entreprenörer till Klimatriksdag 2018 i en gemensam strävan att sätta klimat och hållbarhet på agendan under valrörelsen.

Två grundläggande budskap därifrån är att det nyligen antagna klimatpolitiska ramverket omgående behöver skärpas, och även omfatta klimatarbetet i kommuner och landsting.

Den här sommaren har gett oss en brutal förhandsvisning av vad klimatförändringarna kan komma att innebära.

Globalt riskerar klimatförändringarna att försätta hundratals miljoner människor i hungersnöd och på flykt.
Havsnivåerna riskerar att stiga betydligt mer än vad vi tidigare trott, kanske upp mot 1,5 meter till sekelskiftet enligt en ny studie.
Extremväder med stormar, översvämningar och bränder kommer att bli än mer förödande än vad vi ser idag.

Kort sagt en labil framtid där det blir svårt att upprätthålla en fungerande tillvaro för jordens befolkning.

Ländernas nuvarande åtaganden i Parisavtalet klarar inte att begränsa ökningen av den globala medeltemperaturen till ”väl under 2 grader” som man har lovat. De pekar snarare mot en värld som är 3 grader varmare till nästa sekelskifte, vilket i praktiken innebär katastrofala konsekvenser globalt.

Enligt en helt ny rapport, framtagen av en stor grupp internationella forskare, riskerar delar av jorden att bli obeboelig redan vid 2 grader, på grund av att olika återkopplingsmekanismer i klimatet aktiveras även vid små förändringar i medeltemperaturen.

Det finns med andra ord tvingande skäl att skärpa klimatpolitiken. En av Klimatriksdagens framröstade motioner, skriven av klimatforskare tillsammans med företrädare för ideella organisationer, visar att vi har en mycket begränsad mängd växthusgaser kvar att släppa ut.

Med hänsyn till att Sverige som rikt land bör ta ett större ansvar och nå nollutsläpp tidigare än t.ex. icke-OECD-länder, (vilket även står i Paris-avtalet), har vår utsläppsbudget beräknats till 300-600 miljoner ton koldioxid, räknat från 2018.**

Med nuvarande svensk utsläppstakt kommer denna budget att vara förbrukad inom bara 6 till 12 år. Därför måste Sverige omedelbart besluta om och genomföra:

1. En årlig utsläppsminskning på 10 procent per år och snabbt öka takten till 15 procent per år.

Detta innebär som minst en dubbelt så hög ambitionsnivå jämfört med det klimatpolitiska ramverk som trädde i kraft i januari 2018. Om Sverige inte ska svika Parisavtalet bör det klimatpolitiska ramverket därför skärpas så snart som möjligt.

2. Klimatlagen måste också bli heltäckande och inkludera all luft- och sjöfart samt redovisa utsläpp i andra länder från importerade konsumtionsvaror.

Det blir en huvuduppgift för den regering som tillträder efter höstens val. Hela samhället behöver bli mer engagerat i denna historiska omställning.

3. En annan av de vinnande motionerna i klimatriksdag 2018 framhåller att även kommuner och landsting ska omfattas av det klimatpolitiska ramverket.

Kommunerna med sitt planmonopol och landstingen med sitt ansvar för kollektivtrafik kan snabbare omsätta målen i konkreta samhällsåtgärder.

De bör åläggas att ta fram årliga koldioxidbudgetar med utsläppsminskningar på minst 10 procent per år. De bör också få ett särskilt ansvar att engagera medborgarna i arbetet.

En omställning av detta slag innebär ett samhällsengagemang liknande det som sker vid ett krisläge, där hela samhällsapparaten engageras för ett gemensamt mål; att trygga befolkningen och se till att samhället överlever.

En av de medverkande i klimatriksdagen, professor emeritus Staffan Laestadius, har i sin senaste bok (Klimatet och omställningen) pekat på att de offentliga institutionerna numera är illa rustade för att genomföra strukturella omvandlingar i stor skala. Genom marknadsorienterade strukturreformer, EU-regler och budgetregler har staten fråntagits många av de kraftfulla styrinstrument som kan behövas i detta läge.

EU:s regelverk innebär bland annat att stater inte får gynna särskilda aktörer i fungerande marknader. Dessa restriktioner behöver utmanas, både i den nationella politiken och genom Sveriges agerande i EU-samarbetet.

Vi hävdar att det i stort sett inte finns någon fungerande marknad idag som skulle kunna lösa de åtaganden som Parisavtalet innebär och de utmaningar som klimatvetenskapen visar på. De flesta sektorer sitter fast i stela strukturer och begränsade valmöjligheter som binder fast oss vid fossilsamhället.

Därtill kommer statliga subventioner som befäster detta beroende. Det finns företag som vill vara med och leda utvecklingen bort från fossilberoendet men spelreglerna och marknaden ändras alldeles för långsamt. Det behövs en strukturomvandling som visar vägen.

Den ökning av extrema väderförhållanden som vi redan nu ser kräver ett större fokus på anpassning och beredskap inom livsmedelsförsörjning, stadsbyggnad och räddningsverksamhet. Ytterst måste staten ta detta ansvar men bör även söka samverkan med alla samhällssektorer.

Men samtidigt behöver vi vägledas av progressiva visioner om ett hållbart och tryggt samhälle i balans med natur och klimat. Vi har redan innovationerna och ambitionerna som kan ta oss framåt. Vi behöver stärka den utvecklingen på alla sätt vi kan. En radikal omställningspolitik kan ta oss längre än vi någonsin vågat hoppas.

Om tio år kan Sverige vara ett mer hoppfullt, tryggt land, med engagerade medborgare och modiga politiker – och blir som sådant en global förebild med många efterföljare.” Artikeln är publicerad i Dagens Arena, den 26 augusti. 

** Detta bygger på beräkningar av den internationella klimatpanelen IPCC.

Ingmar Rentzhog, Ordförande, Tankesmedjan Global Utmaning, VD, We Don’t Have Time.

Karin Sundby, ordförande Klimatriksdagen

Alice Andersson, ordförande PUSH Sverige

Isak Stoddard, projektledare Zennström-professuren i Klimatledarskap, CEMUS, Uppsala Universitet. (motionär)

Inger Björk, styrelseledamot, Latinamerikagrupperna (motionär)

Jonas Bane, medlem Klimataktion, (motionär)

Omslagsbild: Andrew Wulf på Unsplash

Kommentarer

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *