Meny

Debatt: ”Vi klimatforskare stödjer Greta och skolungdomarna”

Debatt: ”Vi klimatforskare stödjer Greta och skolungdomarna”
Analyspost
Global Utmaning

8 månader sedan

Sedan industrialiseringens början har vi använt omkring fyra femtedelar av den mängd fossilt kol som får förbrännas för att vi ska klara Parisavtalet. Vi har bara en femtedel kvar och det är bråttom att kraftigt reducera utsläppen. Det har Greta Thunberg och de strejkande ungdomarna förstått. Därför stödjer vi deras krav, skriver 270 klimatforskare.

Världsomspännande demonstrationer, initierade av ungdomar, ställer krav på samhälle och beslutsfattare att minska klimatpåverkan och skador på ekosystem. Det finns vetenskapligt stöd för deras oro. Kraven på snabb, robust och rättvis omställning är berättigad. De nuvarande åtgärderna är otillräckliga.

Långt innan dagens skolungdomar var födda var vetenskapen tydlig rörande människans påverkan på klimatet. Men nu handlar det inte längre om risker i en avlägsen framtid på avlägsna platser. Vi ser förändringar redan i dag och vi upplever dem på nära håll.

Greta Thunbergs skolstrejk, varje fredag sedan september, har inspirerat tiotusentals ungdomar och äldre att organisera sig för att uttrycka oro och krav på att samhället ska göra vad som är nödvändigt enligt vetenskapen för att begränsa klimatförändringarna. I dag fredag den 15 mars genomförs en unik global manifestation av detta, Global Strike for Future. Den är i skrivande stund planerad på 1325 platser i 98 länder.

Ungdomarna har fått kritik för att de inte följer skolplikten. Deras metoder må vara kontroversiella i vissas ögon, men de gör uppoffringen för att undvika betydligt större uppoffringar i framtiden. Ungdomarna strejkar för det som alla generationer förväntar sig, rätten till en framtid och att beslutsfattare ska ta ansvar utifrån vetenskapliga insikter. De ber också vuxna att ansluta sig, vilket alltfler hörsammar.

För över hundra år sedan påvisade kemisten Svante Arrhenius att förbränning av fossilt kol påverkar mängden koldioxid i luften och att det skapar klimatförändringar. För sextio år sedan kunde geokemisten David Keeling mäta hur halten koldioxid i atmosfären steg. För femtio år sedan tog Sverige upp klimatförändringarna i FN:s Generalförsamling. För drygt trettio år sedan grundades FN:s klimatpanel IPCC. För tre år sedan skrevs Parisavtalet under. I höstas publicerade IPCC ännu en i raden av sina noggrant genomarbetade sammanställningar av forskningsläget. Denna gång med fokus på 1,5-gradersmålet. Rapporten visade hur allvarligt läget är och vilka oerhört kraftfulla åtgärder som måste vidtas för att överhuvudtaget ha möjlighet att begränsa globala uppvärmningen i linje med Parisavtalet.

Varje år publiceras tusentals vetenskapliga artiklar som visar samband och följder av människans påverkan på klimatet. Vetenskapen är tydlig, grunderna enkla att förstå och det finns en enighet inom forskarvärlden om att effekterna av de mänskligt skapade klimatförändringarna leder till omfattande konsekvenser för ekosystem, samhällen och individer. Många väsentliga förändringar är irreversibla, det vill säga går inte att ”backa” eller kompensera.

dag gör samhället varken tillräckligt för att minska påverkan på klimat och ekosystem, eller för att förbereda oss för konsekvenser av denna brist på agerande.

Parisavtalet satte tydliga mål och för att begränsa den globala uppvärmningen så det är nödvändigt att begränsa mängden fossilt kol som förbränns. Sedan industrialiseringens början fram till i dag har vi förbränt omkring fyra femtedelar av den mängd fossilt kol som får förbrännas, den så kallade koldioxid­budgeten. Kvar är med andra ord en femtedel. Och beroende på hur känsligt klimatsystemet visar sig vara så är det ändå inte säkert att vi klarar målsättningarna i Parisavtalet.

Det finns olika scenarier och antaganden, men slutsatserna är desamma: Vi behöver planera för en värld där vi i princip inte använder stenkol, olja eller naturgas. Vi behöver också utveckla metoder för att ta bort koldioxid ur atmosfären. Och detta utan att överutnyttja skogar och andra ekosystem vilka fyller väsentliga funktioner för biologisk mångfald och som naturliga kolsänkor.

Ju längre vi avvaktar med att kraftigt reducera utsläppen, desto snabbare måste minskningen ske. Varje år som vi ligger kvar på fjolårets utsläppsnivå blir det med andra ord allt svårare att genomföra. I praktiken skjuter vi det nödvändiga arbetet framför oss samtidigt som vi förvärrar problemet.

Ungdomarnas mobilisering av Fridays for Future och Climate Strike visar en generation som tar ställning i en av mänsklighetens största frågor. De förtjänar respekt. Vi som skriver under denna artikel stödjer deras krav och understryker att det för varje dag som går blir allt svårare att hantera denna för mänskligheten och övrigt liv på planeten avgörande fråga.

Debattartikeln har skrivits under av 270 klimatforskare, däribland

Sara Borgström, PhD, Biträdande lektor, hållbar stadsutveckling, KTH och senior rådgivare, Global Utmaning
Thomas Hahn, docent, ekologisk ekonomi, Stockholms universitet och senior rådgivare, Global Utmaning
Staffan Laestadius, professor emeritus, industriell och ekonomisk omställning, KTH och senior rådgivare, Global Utmaning
Lin Lerpold, docent, hållbar utveckling, Handelshögskolan i Stockholm och senior rådgivare, Global Utmaning
Josefin Wangel, docent, hållbar stadsutveckling, SLU och senior rådgivare, Global Utmaning

Detta är ett utdrag ur debattartikeln. Läs den i sin helhet på DN.se

Kommentarer

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *