Meny

En blick in i en möjlig framtid

En blick in i en möjlig framtid
Global Utmaning

1 vecka sedan

– Global Utmaning 2035

Oktober 2035

Jag ser ut över atlanten, vinden viner utanför fönstret, hösten är här. Jag befinner mig i Nordnorge där jag ska bo och arbete några månader. Hon som brukar ha den här platsen på kontoret är expert på algodlingar, en verksamhet som ökat kraftigt under senare år. Hon har i sin tur bytt till sig en plats på ett kontor i Portugal. I morgon ska jag vara med på Global utmanings 30-årsjubileum. Tänk ända att förr i tiden hade man kanske rest dit och varit med fysiskt. Lite nostalgisk blir man även om det ju var rent vansinne mycket av det vi höll på med! Och tack vare VR-tekniken kommer det trots allt att kännas som att vara på plats. Ska bli kul att träffa alla igen. Jag är själv pensionär sedan fler år men arbetar fortfarande en del. Det har liksom inte gått att slita sig och det är så mycket som behöver göras i denna omställningens tid. Vi är ännu inte framme vid de mål vi satte upp då för över ett decennium sedan.

Världen i dag är ganska annorlunda och ändå – som tur är inte helt olik den då GU firade sitt 15 års jubileum. Världen befann sig då vid ett vägskäl. Det gör vi kanske alltid kan tyckas, men året 2020 var det extra sant eftersom tiden höll på att rinna ut för att klara att häva de värsta konsekvenserna av den pågående klimatkrisen. Istället för den häftiga och bitvis omtumlande resa vi varit med om när vi med hög hastighet surfar ner för en brant CO2-utsläppsminskningskurva hade vi kunnat fastna i en negativ nedåtgående spiral.

Pandemin 2020 och som delvis fortsatte att lamslå världen även 2021 fick förfärliga konsekvenser för många människor och regioner. Ekonomin tog stryk och arbetslösheten var en tid hög. Klimatkrisen var inte lika följsam, även om utsläppen dämpades minskade inte koldioxidhalten i atmosfären utan fortsatte öka om än i en långsammare takt. Ekonomiska nedgången satte hållbarhetsarbetet på paus i vissa delar av världen. Samtidigt ledde denna kris som initialt orsakades av pandemin till en krismedvetenhet som några år senare vände trenden. Den ökade nationalismen gav vika efter det att vi varit med om ett par svackor till på kort tid bland annat tappade vi tid då stimulanspaketen post corona inte var så gröna och hållbara som dom borde varit. Det orsakade dyrbara strandade tillgångar och försenade den viktiga omstarten. När ekonomin fortsatt gå kräftgång och problemen hopade sig tog sen tog det internationella samarbetet fart igen. Det var framförallt gigantiska satsningar i form av gröna investeringar som vände utvecklingen. Dessa gav jobb, köpkraft, skatteintäkter och framtidshopp. Människor såväl som näringslivet efterfrågade mer och mer investeringar när effekterna blev tydliga. Investeringarna orsakade till en början ökade utsläpp men då de som hade störst potentiell avkastning (CROI) ur ett koldioxidperspektiv (C) prioriteras i den första fasen vände utsläppen neråt snabbt.

Först kom dom stora infrastrukturprojekten, energisystemet, transporterna och bostäder. Sen kom investeringarna i att återställa produktiviteten i ekosystemen. Vi borde förstås satsat även på detta initialt men insikten om hur beroende ekonomin var och är av dessa system var ännu inte tillräckligt utbredd. Istället blev det klimatinvesteringarna som fick företräde. Dessutom var dessa enklare att få investerare till.

Investeringarna i nybyggnation stannade av. Istället blev det en gigantisk ombyggnad av befintliga byggnader. Arkitekter tog fram lösningar för smarta ombyggnationer som var energi och resurseffektiva.  En del av det som tidigare varit kontor blev bostäder, detsamma gällde vissa affärslokaler men också många villor byggdes till lägenheter och gemensamhetsboenden. Pandemin blev verkligen en knuff framåt för det flexibla arbete som man länge talat om men som konventionen hade hindrat. Pandemin blev en katalysator för ett friare arbetsliv men där effektiviteten ökade när IT gjorde det enklare att matcha kompetens, intressen och uppgifter. Produktivitetsökningen växlades ånyo mot minskad genomsnittlig arbetstid. Det skapades små bostadsnära kontor i landskapet samtidigt som kontorslandskapen gick i graven. Dessa blev ett komplement till att arbeta hemifrån och där vissa gemensamma resurser samutnyttjades. Istället för att betala för stora ofta halvtomma kontor började många företag att istället betala anställda en summa att investera i eget kontorsutrymme i hemmet och/eller i samkontor som också blev mötesplatser där människor som arbetade med olika saker träffades.

En del av dom som drogs med i trenden att odla under pandemin insåg att det inte var deras grej men på det stora hela har odlingstrenden ökat enormt. En orsak till det är att maten blivit relativt dyrare och den internationella handeln med färsk mat och kött minskat. Klimatförändringarna slår hårt och till synes slumpmässigt ut skördar. Den ökade osäkerheten har gjort att den tidigare massproduktionen i monokulturer fått ge vika för större variation som är mindre effektiv vad gäller att ge stora skördar under perfekta förhållanden men bidrar till en ökad försörjningstrygghet. Nu odlas fler sorter och delar av åkermarken är ängsmark för att gynna insekter. Stora inomhusodlingar såväl som småskaligt i hemmen bidrar till att förbättra livsmedelssystemets sammanlagda robusthet. Digitaliseringen som det hette då 2020 har verkligen hjälpt till att effektivisera fördelningen där länder, regioner och hushåll säljer och byter överskott. Fallerar ett områdes skördar klarar sig ett annat. Inget får gå till spillo och med teknikens hjälp har livsmedelsspillet i stort sett upphört. Det som inte blir mat blir kompost, biogas och återförs som gödsel.

Vi människor har också insett att vi måste maka på oss – att det är livsviktigt för oss att vi bevarar den biodiversitet som återstår. 2020 var bara 4% av alla däggdjur på planeten vilda. Vi människor och våra husdjur – alltså inte våra hundar och katter – utan de vi då oftast bara såg i slaktad form i livsmedelsbutiken stod för 96%. Sedan vi började avsätta områden där de vilda djuren är fredade och också minskat vår köttkonsumtion har andelen vilda djur fördubblats men målet är att andelen ska fortsätta öka.

För att få människor att avstå ohållbar konsumtion och undvika oproduktivt sparande uppstod en ny sparandeform där människor kan investera i att öka produktivitet i ekosystemen såsom att områden där ekosystem kan återhämta sig. I gengäld får den som investerar dra av investeringen på skatten samt en återbäring från de näringar som tjänar på investeringen. Detta är allt ifrån matproducenter till turistföretag. Investeringarna har blivit väldigt populära, speciellt eftersom det inte krävs stora summor. Människor shoppar ekosysteminvesteringar som vi förr shoppade smågodis och småpryttlar och vi känner oss allt rikare när vår mänskliga samlade förmögenhet ökar – något vi kan följa i en app. Centimeter för centimeter återskapas nu jordarnas produktivitet, artrikedomen i skogarna, havens livsmiljöer. Det går åt rätt håll och det går förvånansvärt snabbt nu när vändningen kommit igång men stora, stora utmaningar återstår. Det är upprörande att vi inte kommit längre när det gäller nödhjälp när klimatförändringarnas extremväder drabbar fattiga områden och att så många ännu lever i flyktingläger när det inte skulle behöva vara så.

För 15 år sedan visst vi väldigt mycket om klimatkrisens naturvetenskapliga aspekter. Även om forskningen om klimatförändringar fram till dess varit grovt underfinansierad hade naturvetenskapen trots allt lyckats få rätt bra koll på vad som var på väg att hända, vilka effekter det skulle få på vår fysiska värld och vilka åtgärder rent tekniskt som skulle kunna minska utsläppen och ställa om samhället till dramatiskt ökad hållbarhet. Det var bra jobbat av naturvetarna! Deras prognoser var imponerande korrekta även om dom var i det försiktigaste laget. Många av deras värsta prognoser har tyvärr överträffats. Liksom pandemin hade vi människor inte riktigt förmågan att ta in att världen kunde förändras så dramatiskt.

Mänskligheten hade dock helt missat att förstå sig på sig själv. Vi hade nästan noll koll på hur vi skulle få människor – oss själva – att verkligen ta till oss denna delvis abstrakta kunskap och agera på den. Hur vi skulle ta in abstrakt kunskap i våra smarta men samtidigt primitiva hjärnor som mest ägnade sig åt det omedelbara. Fram till 2020 hade denna forskning nästan inte fått några pengar alls! 2020 publicerades en stor genomgång av världens forskningsfinansiering. Så lite som 0.1% av alla forskningsmedel före 2020 gick till samhällsvetenskaplig forskning om hur samhället och människorna kan ställa om och minska klimatutsläppen. Inte konstigt att vi inte varit så framgångsrika. När vi väl insåg detta blev det bättring och forskningen på området formligen exploderade. Äntligen krokade olika discipliner inom samhällsvetenskaperna arm och tog sig an de avgörande frågorna.

Forskningsanslagen gjorde nytta och snabbt lärde vi oss att vi var kapabla att vända utvecklingen, att vi inte var offer för en ohållbar utveckling och att alla hade olika men lika viktiga roller. En insikt som forskningen gav var hur olika kategorier av människor kunde engageras och bidra. Dessa insikter har skapat framtidstro som inte fanns för 15 år sedan. Skrapade man på ytan hos forskare och experter var prognoserna dystra. I dag är det helt annorlunda. Hoppet återvänt när vi sett vad som kan åstadkommas vilket lett till en positiv och kraftfull spiral som snarast präglas av en enorm otålighet över att den omställningen och problemlösandet inte går fort nog.

Global utmaning har under åren varit en väldigt viktig förändringsagent.

I morgon ska vi se tillbaka och vi har alla blivit ombedda att bidra till den 5 i topp lista över de viktigaste som GU gjort de senaste 15 åren.

Dom projekt och aktioner som jag ska nominera och rösta på – om ingen visar på något viktigt jag glömt är:

  1. Att vi med Klimatagendan fick igång diskussionen om vilken kombination av åtgärder som kan leverera på klimatmålen.
  2. Att vi satte den resterande kolbudgeten på agendan – politiskt och i samhällsdebatten. Ingen kom undan med klimatåtgärder som inte kunde visa hur åtgärden bidrog till en hög koldioxidavkastning.
  3. Att vi kämpade med näbbar och klor för gröna investeringar och visade att vi under en tid måste minska på konsumtionen och istället satsa på långsiktiga investeringar. Och att detta måste innefatta både staten, näringsliv och hushåll.
  4. Att vi lyfte fram den samhällsvetenskapliga forskningens betydelse och lyckades få forskningsfinansiärer att styra om utlysningarna.
  5. Att vi slutade predika för de reda frälsta och nådde fram till och fick med oss helt nya grupper. Vi krokade arm med konstnärer, MC-knuttar, jägare, förskolelärare. Deras perspektiv lärde oss mycket och deras kraft bidrog till att mobilisera och engagera stora delar av befolkningen.

Eva Alfredsson arbetar som analytiker på Tillväxtanalys som på uppdrag av regeringen tar fram kunskapsunderlag för en hållbar tillväxt. Eva arbetar med frågor kopplade till näringslivets gröna omställning, finanssektorns roll och styrmedel. Eva arbetar också som forskare på KTH där hon deltar i två forskningsprojekt: Ett om hållbara framtidsscenarier och ett om nyttor av klimatomställningen. Hon disputerade vid Umeå universitet med en avhandling om grön konsumtion

Kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *