Meny

”Dear Europe” – en union i kris

”Dear Europe” – en union i kris
Global Utmaning

3 månader sedan

”Dear Europe, Brexit is a lesson for all of us: it’s time for renewal. We can’t let nationalists exploit public anger.” Så inleder Frankrikes president Emmanuel Macron sitt öppna brev till det europeiska folket. Men EU-motståndet växer runt om i Europa och unionens framtid är osäker.

Brexit är ett av flera symtom på den EU-skepticism som slagit rot i den europeiska befolkningen. Varifrån kommer den, och hur bygger vi upp européernas förtroende för unionen igen? Under det artonde seminariet i Global Utmanings och Kulturhuset Stadsteaterns samtalsserie Framtidsfrågor möttes Allan Larsson, f.d. finansminister och senior rådgivare på Global Utmaning, Gunilla Herolf, associerad senior forskare på Utrikespolitiska institutet och Noura Berrouba, styrelseledamot European Youth Parliament och Future Thinker, Global Utmaning, för att bringa ljus över dessa frågor. Samtalet modererades av Birgitta Englin, senior rådgivare på Global Utmaning.

”Vi har glömt bort EU:s främsta uppgift”
EU:s historia har sin början i efterkrigstiden och Kalla Kriget. ”När muren föll såg vi hur folk strömmade från Östtyskland in i Västtyskland. Vi trodde att det var omöjligt, men det skedde, och det uppstod nya förutsättningar för en europeisk gemenskap”, inleder Birgitta Englin. ”Det som händer i Europa nu är lika oväntat men inte lika hoppfullt”.  Gunilla Herolf minns också murens fall som formativt för Europa. ”Det var eufori 1989. Vi hade sådana enorma förhoppningar, och det gick väldigt bra väldigt länge. Men alla länder var inte riktigt med”, menar hon.

Gunilla Herolf har specialiserat sig på EU-samarbetet och europeiskt säkerhetssamarbete. Hon menar att den europeiska befolkningen har glömt bort varför EU formades från första början. ”EU kommer från den enorma känsla av vanmakt som många hade efter andra världskriget. Vi har nästan glömt bort det idag, men i ljuset av den enorma förstörelsen av Europa och fiendskapen, så insåg man att man måste göra någonting. Det man gjorde var att skapa den europeiska gemenskapen. Många har glömt bort att EU:s främsta uppgift är att bevara freden.”

Noura Berrouba levde inte när muren föll, men kan ändå se hur EU har utvecklats över tid. ”Folk relaterar inte till varandra längre”, säger hon. ”Vi definierar inte de gemensamma hoten på samma sätt som vi gjorde efter andra världskriget. Vi måste fokusera på den faktiska politiken. Vi måste ha ett regionalt europeiskt samarbete, frågan är bara hur det ska se ut. EU behövs men hur?”

Aldrig tidigare har EU utsatts för sådant hot
Bilden av EU har förändrats, från ett nödvändigt fredsbevarande organ till en överstatlig intresseförening. ”Man ser det mer som en intresseorganisation. När man klagar på EU klagar man ofta egentligen på ett medlemsland. Man säger att EU har misslyckats med migrationsfrågan, men det är Europa som har misslyckats”, säger Gunilla.

Och hur gick det till? Varför har bilden av EU förändrats så drastiskt? Gunilla menar att anledningen är den ansamling av problem som EU står inför. ”Ryssland, Syrien, Balkan, Kina och Turkiets nya politik. Nordafrika, Brexit, inre problem som medlemsländer som vill ha pengar men inte vill hålla sig till värdegrunden de skrev på när de blev medlemmar.” Hon fortsätter: ”Ryssland hade vi ett bra samarbete med i många år, men de är inte alls med oss nu. Nu är Ryssland ett problem”. Hon betonar även den växande populismen ibland annat Polen och Ungern.

Allan Larsson bekräftar bilden av ett EU under stor press: ”aldrig tidigare har EU behövts så mycket som nu, och aldrig tidigare har det utsatts för sådant hot. Hot från USA och Ryssland, men även inifrån”, säger han.

Brexit: folkrörelse eller partipolitisk intrig?
Brexit har varit en utlösande faktor för EU-krisen, och avgörande för att EU har hamnat där det står idag. Flera faktorer som var del av upptakten till Brexit driver nu på EU-skepticismen runt om i medlemsländerna. ”Brexit har beskrivits som ’folket mot eliterna’”, säger Allan. ”Men det är inte sant. Det är inte en reaktion från folket – detta är en konflikt mellan två eliter i det konservativa partiet: de som står för den gamla synen: tillbaka till imperiet, och de som vill att Storbritannien ska ha en roll i det europeiska samarbetet. De framåtblickande och de bakåtblickande.”

Under de två år som gått efter Brexitomröstningen har konsekvenserna blivit många – men få till Storbritanniens fördel. Kanske har resultatet för Storbritannien främst varit konflikter och splittringar. ”Storbritannien är alltmer splittrat ju närmare vi kommer ett beslut”, säger Allan. ”En splittrad regering, ett splittrat parlament, splittrade partier som nu håller på att upplösas. De trodde att de var viktigare för Europa än vad Europa är för dem”.

Hur vi pratar om Brexit är också avgörande för hur stor roll utträdet får spela för EU:s framtid, menar Noura Berrouba. ”Brexit kan inte vara utgångsläget för vad vi vill att EU ska vara”, säger hon. ”Vi kan inte låta andra länder få ägandeskap på ett narrativ om Europa. EU behöver ta starkare grepp kring de hot man möter; vi behöver fokusera på det sociala välståndet; men främst av allt starta en diskussion om vilket Europa vi vill ha. Låt det bli det vi gör i det här viktiga europavalet.”

Räddningen för EU
Den växande nationalismen och protektionismen utgör kanske de största hoten mot EU. Dessutom är unionen ett samarbete mellan 28 väldigt olika nationer, och det verkar krävas nya strategier för att bemöta unionens uppkomna problem. ”Europa har tagit riktningen mot nationalism. Vi måste svara kraftfullt på de frågorna och visa att vi bryr oss om de stora utanförskapsgrupperna, och det ska vara kärnan i det europeiska samarbetet”, säger Allan. ”Vi ska kunna göra det samtidigt som vi ska försvara vår säkerhet, hantera klimatet och försvara demokratin”. Ingen lätt uppgift, med andra ord.

De tre paneldeltagarna är ense om att EU kommer behövas även i framtiden. ”Man kan tycka om sitt eget land, men om man verkligen har sitt eget lands intressen i fokus så blir man internationalist, då ser man att det bara är genom samarbeten som landet kan bli lyckligt och framgångsrikt”, säger Gunilla. ”Ett samarbetande land som ser andras behov blir ett mycket bättre land. Jag vill att den tanken tog rot i de populistiska kretsarna”.  Noura instämmer. ”Vi behöver ett Europa som tar globalt ledarskap om demokrati, mänskliga rättigheter. Vi måste fylla det tomrummet som USA har lämnat. Alternativet är att kina och Ryssland tar den rollen”, säger hon.

Här kan du se seminariet i efterhand.

Kommentarer

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *