Meny

Global hälsa och ojämlikhet

Global hälsa och ojämlikhet
Global Utmaning

3 år sedan

Samtidigt som allt färre människor globalt lever i extrem fattigdom, är ojämlikheter i hälsa och inkomst inom och mellan länder ett stort problem. Vad krävs för att gapen ska minska? Det diskuterades på tankesmedjans samtalsserie på Kulturhuset Stadsteatern i onsdags.

– ”Varför delar vi fortfarande upp världen i ett vi och dem? Vilka är egentligen u-länderna?” Det var ett budskap som Hans Rosling ofta framförde, och syftade på det mått för inkomstfördelning som Världsbanken definierade 1965. Men idag finns det nästan inga länder kvar som skulle kunna klassas som u-länder enligt den definitionen. Det sade Helena Nordenstedt, föreläsare på Gapminder och forskarassistent i global hälsa på Karolinska Institutet. Hon var inbjuden till tankesmedjans samtalsserie på Kulturhuset Stadsteatern den 22 februari, och höll en interaktiv föreläsning i Hans Roslings anda, där hon även testade publikens kunskaper om den globala hälsan.

– Av sju miljarder lever idag en miljard människor i höginkomstländer och en miljard i låginkomstländer. Majoriteten, alltså fem miljarder, lever i lägre och övre medelinkomstländer, sade Helena Nordenstedt.

– År 2100 förväntas världens centrum ligga någonstans mellan Afrika och Asien. Då beräknas befolkningen i Afrika och i Asien vara cirka 80 procent av världens befolkning. ”Gamla väst” kommer att utgöra en liten del av världens befolkning, fortsatte hon.

Nordenstedt menade att det snabbaste sättet att minska klyftorna är att minska andelen som tjänar mycket. Som exempel tog hon upp Grekland, det land som kanske drabbades hårdast av finanskrisen 2007, där ojämlikheterna minskat. Hon avslutade med att konstatera att idag är världen mycket mer ojämlik, men många färre som lever i extrem fattigdom, både andelsmässigt och totalt.

Foto: Emelie Anneroth
Foto: Emelie Anneroth
Tillgång till hälsa globalt

– Vad kan vi lära oss av vår egen historia av välfärdsstatens framväxt? Den frågan ställde samtalsledaren Birgitta Englin till Therese Nilsson, docent i nationalekonomi, Lunds universitet och Institutet för Näringslivsforskning (IFN) i det efterföljande panelsamtalet. Hon pekade framförallt på hur avgörande det är med tidiga insatser, riktade mot barn i spädbarnsålder och upp till fem år. Viktigt både i en svensk och global kontext.

Diskussionen fortsatte om hälsoläget globalt, och vilka utvecklingar vi ser just nu. Bland annat lyftes frågan om aborträtt upp:

– Trumps beslut att sluta stötta organisationer som bedriver preventivmedelsinformation och mödravård slår väldigt hårt mot kvinnor världen över. Bara för att man gör aborter illegala betyder inte det att antalet aborter minskar – de blir bara mindre säkra och illegala, sade Kristina Ljungros, förbundsordförande för RFSU.

Amina Manzoor, medicinreporter på DN och Årets folkbildare 2016, menade att en av de stora frågorna globalt är tillgången till vård, där rätten till fri abort för alla kvinnor är central.

Ett av de framtida orosmolnen som Johan Bergendorff, global hälsokorrespondent på Sveriges Radio lyfte är den ökade fetman och dess konsekvenser. Han menade att en stor del av världens rikedom kommer behövas för att bekämpa dessa sjukdomar. Kristina Ljungros menade att ekonomisk utveckling är en viktig faktor för utvecklingen av hälsa, men även den politiska viljan i samhället.

Agenda 2030 och ojämlikhet

– Vi måste hitta andra sätt att närma oss den offentliga verksamheten så att det allmänna levererar välfärd åt medborgarna – systemen har inget egenvärde. Alla olika tvärsektoriella perspektiv, såsom Agenda 2030 och jämställdhetspolitiken måste samverka och inte bli konkurrenter. Det handlar om ett mentalitetsskifte. Det menade Olle Lundberg, professor på CHESS, Stockholms universitet och ordförande i Kommissionen för Jämlik Hälsa, som beskrev komplexiteten i de globala och lokala hälsoutmaningarna.

Avslutningsvis underströk tankesmedjans vd Johan Hassel att inkomstfördelningen måste ske globalt som lokalt för att lösa ojämlikheterna. Utifrån detta perspektiv kan Agenda 2030 fungera som en katalysator för att åstadkomma den förändring vi behöver.

Linn Holmér

Foto: Emelie Anneroth

Lyssna på samtalet i efterhand:

 

 

Kommentarer

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *