Meny

Strunta i att planera – visionärt ledarskap i komplexa miljöer

Strunta i att planera – visionärt ledarskap i komplexa miljöer
Global Utmaning

1 vecka sedan

Det har väl inte undgått någon att vi står inför en omställning av episka mått. Den så kallade Gröna Omställningen till ett fossilfritt välfärdssamhälle. Men vad betyder det egentligen? 

Befogad fråga och det förenklade svaret är att; ekonomin, människorna, handeln, allt vi gör och bygger ska vara fossilfritt, OCH vi ska dessutom aktivt reducera mängden koldioxid redan utsläppt i atmosfären, SAMT att alla medborgarna ska kunna må bra, leva, försörja sig och vara trygga. Den mer formella målbilden går att läsa i till exempel Parisavtalet eller Agenda 2030.

Men vad behövs då för den gröna omställningen? Alla goda ting är tre och förenklingen fortsätter. Grovt räknat, att för att lyckas behöver vi först och främst en massa teknisk och ekonomisk innovation, för det andra behövs pengar för att investera och till sist politiskt mod och ett visionärt ledarskap. Jag tillåter mig att lägga ut texten en aning.

Ny teknik och nya idéer saknas inte. Det finns spaltmeter efter spaltmeter av kloka och andra idéer om hur vi kan bygga om och tänka om allt från energi, transport och jordbruk, till skatt, byggnadskonstruktion, konsumtion och mode. Dessutom har den förnybara energisektorn subventionerats och utvecklats under årtionden, så till den grad att idag är förnybar energi det billigaste drivmedlet. Listan på vad som redan finns är ännu längre; kloka ekonomer vet hur en fungerade cirkulär ekonomi skulle kunna implementeras, eller hur vi kan använda vårt skattesystem till att katalysera omställningen samtidigt som vi upprätthåller vårt välfärdssamhälle där det finns jobb, skola, sjukvård och trygghet åt alla. Ja, det är en aning förenklat men inte påhittat. Budskapet är; det saknas vare sig teknik eller idéer. Missförstå mig rätt – vi kan absolut inte vila på hanen men låt dig inte luras av det mediala narrativet om jakten på innovation. Innovation, idéer, innovatörer och entreprenörer finns och frodas.

Kapital finns också. Covid19 demonstrerade med all önskvärd tydlighet att när det krisar så finns det pengar i ladorna. Dessutom verkar inflation ha tagit en paus från stora delar av den utvecklade ekonomin. Det är farligt att tro att inflation är borta för alltid men tillsvidare kan vi trycka pengar, och med statliga medel investera i den enorma infrastrukturomvandling som behövs för den Gröna Omställningen. Gäller bara att vi sätter igång och öppnar plånboken. Alla är dessutom rörande överens om att kostnaden kommer att bli astronomisk om vi INTE gör en grön omställning bums. 

Men det är lite väl förenklat att bara påstå att vi ska investera. I vad då undrar den nyfikne? Ovannämnda teknik ligger nära till hands att föreslå, och jo för all del, men den stora puckeln är infrastrukturen som ska ta hand om, använda och skala upp dessa hållbara innovationer. Vi ska ta dessa coola innovationer, som redan finns, och göra det till det nya normala. En bra jämförelse är elektricitetens framfart vid förra sekelskiftet. El i sig är meningslös om inte hela systemet anpassas; producenter, distribution, byggnader, uttag i väggen, sladdar, och standarder. Det vill säga, mycket av investeringen är kvar trots att innovationen är – så att säga – innoverad. 

De hållbara teknikerna ska ersätta allt gammalt. Med risk för att verka övertydlig, men det räcker inte med att vi vet hur man skulle kunna transportera sig eller producera fossilfritt, om bara några år ska 100% av systemet vara hållbart. Omställning betyder först och främst att byta ut alla de utsläppande delarna av samhället mot nåt vi kan vara stolta över. En ytterligare bonus är att det verkar krävas massa nya arbetstillfällen för att konstruera om allt.

Inte lika uppenbart men, men minst lika viktigt blir investeringen i oss själva. Din och min förmåga att emotionellt, finansiellt och organisatoriskt klara av omställningen. Stötta oss så vi kan aktivt delta eller till och med leda mänskligheten igenom denna kris. 

Så, hur äter man en elefant? En bit i taget. Målbilden är klar, tekniken sitter, pengarna finns och stupet ligger ett knappt decennium bort. Om man räknar baklänges så kan vi uppskatta vad som krävs av oss årligen. Den magiska siffran är 7% minskning av utsläppen varje år, från om med förra året. Och hör och häpna så ökade Sveriges utsläpp så sent som 2018 för att 2019 minska med 3,2%. Vi ligger således redan efter. Vad är problemet?

Att klanka ner på politiker och företagsledningar hjälper ingen. Att göra stilistiska poäng på avsaknaden på mod ekar ihåligt. Att från höga hästar föreslå handlingskraft och att ropa ”slutsnackat” känns väl lite skönt men bidrar inte konstruktivt. Den nakna sanningen är att det är svårt, mycket att ta in, komplext och inte alltid enkelt att förklara för väljare, medborgare, kunder, anställda eller investerare. Och det kan kännas väldigt ”revolutionärt” och obekvämt att slänga ut ett gammalt system och från grunden, inklusive ny lagstiftning, bygga ett fossilfritt samhälle. 

Ny taktik. Mitt förslag är enkelt. Strunta i planering. Planering? Ja, planering. En grundläggande del av det gamla ledarskapet var planering…tänka ut aktiviteter, estimera kostnader, budgetar, personalbehov och sen i mötesform få ett godkännande och beslut på Planen med stort P. Ledarskapet utvärderades sen mot planen i hur väl den lyckades eller överträffades. 

Anledningen till att vi redan ligger efter i den gröna omställningen är att vi krampaktigt håller fast vid detaljplanen. Vi vill kunna presentera tidsaxeln, kostnaden och resursbehoven till någon ansvarig. Den rationella, anglosaxiska businessvärlden älskar planering; våra processer, policy dokument, lagar, styrelsearbete, aktiemarknaden och till och med våra management utbildningar bygger på att framgångsrikt ta fram, kommunicera och genomföra planer.

Men, tyvärr så kan ingen tänka ut en heltäckande detaljplan för den Gröna Omställningen. Det är för komplext. Däremot vi vet ju vart vi ska.

Om vi istället accepterar att det inte går att tänka ut en grön omställningsplan, utan att vi jobbar med visionärt ledarskap. Med målet i sikte, läs Paris-avtalet, rör oss i rätt riktning med högt tempo, 7% per år, och längs vägen rattar planen utifrån ny kunskap och insikter. 

Det är här mod kommer in i bilden. Att som ledare eller politiker stå pall mot kritik från trötta journalister eller rädda medborgare; ”Varför tänkte du inte på det?”. Det gamla ledarskapet skulle veta allt och i förväg ha svaren. Det nya ledarskapet ska stå trygg i riktningen och våga justera om vartefter vi får ny kunskap och förståelse. 

Som investerare pratar jag om tech och innovation hela dagarna med företag och politiker, men den stora innovationen som kommer göra skillnad är i hur vi leder… befriade från detaljplanen, flexibel och inkännande för alla nya insikter och rakryggad mot målet. 

Hav förtröstan. Visionärt ledarskap i komplexa miljöer fritt från detaljplan är lättare än vi tror och många av oss har redan gått den bästa utbildningen; jag tänker på föräldraskapet. Vi vet målet, glada, trygga unga vuxna, men barnen kommer inte med en manual eller ens en kostnadsestimering. En förälder utgår varje dag utifrån en komplex verklighet som består av genetisk uppsättning, väder, kost, andra ungar, barnbidrag, personlighet, sömn(brist), lärare, vattkoppor, lördagsgodis, social media osv. Det tvingar obevekliga föräldrar dag och natt, vecka ut och vecka in att testa, agera, testa igen, utvärdera, navigera och agera mot målet. Det går inte att göra en plan för föräldraskapet även om alla tror det innan. Att bygga en hållbar värld är samma sak – det ska bara göras och strunta nu i att göra en detaljplan. Enkelt va?


Aurore Belfrage är techentreprenören, politiska rådgivaren och investeraren som spenderar sin tid i brytpunkten mellan artificiell intelligens och internationella relationer. Hon är en Industrial Advisor till AI Innovation of Sweden och SusTechable, hon är kolumnist hos Svenska Dagbladet Näringsliv, bloggar och vloggar och leder en podd om Impact Investing och hur vi kan använda tech för att skapa ett klimatmässigt och ekonomiskt hållbart samhälle. Aurore sitter i ett flertal styrelser bland annat Sveriges bidrag till världsutställningen Expo2020. 2011 grundade hon det globala presentkortet Wrapp med Skypes grundare Zennström och Linkedin grundare Reid Hoffman som tidiga investerare. Aurore är född i London, uppvuxen delvis där, i Saudiarabien och i Sverige. Hon har tidigare arbetat med riskkapital hos EQT Ventures, med skrothandel hos Stena Metall, och som talskrivare och som ståuppkomiker.

Kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *